Söndag 11/2-2018.

Hej alla trevliga rallysportälskare!

Så var då den trevliga tävlingen Vinterpokalen avslutad i de djupa skogarna, och över berg och myr. En tävling som fick ett mycket bra och högt beröm av de deltagande, ger ett mycket gott betyg till tävlingsorganisationen som verkligen lyckats med ett fint arrangemang igen. Då de tävlande dessutom tycker att vägarna varit mycket bra och roliga, vilket trots allt är det viktigaste, tycker jag personligen är mycket kul, för det är ju för dem tävlingen arrangeras! Toppen alltså!

Det blev dessutom en väntad och duktig segrare av hela tävlingen, Martin Berglund från Gävle, (men han bor i Överhärde) med sin kompetenta Skoda. Han har verkligen fått upp tempot nu, gratulerar verkligen till segern!

Dessutom flöt hela tävlingen på som planerat hela dagen, inga incidenter eller andra problem där ute i skogen. Hade ju själv lite farhågor att all detta fanstyg som kallas snö som föll veckan före tävlingen som gjorde vissa avsnitt av vägarna väldigt smala skulle ställa till problem, vilket inte skedde då. Visst blev vissa ekipage kvar där i de kompakta snödrivorna, men så är det ju alltid under vinterrallyn också…

Fina och ändamålsenliga lokaler stod också till buds denna dag i arrangemanget, vill också ge beröm till tjejerna i köket för den fina mat och service de gav under dagen då jag verkligen gillar den kulinariska konsten att vid spisen skapa och göra något välsmakande. Pytt i pannan var härlig med sitt lilla sting i smaken.

Jag är ju inte längre med i den inre kärnan av tävlingsorganisationen, utan mer som en rapporterande och bevakande person över vad som sker inför och under tävlingen, en trevlig roll, förutom då jag är där ute i skogen och försöker hitta fram till de SS jag ska rapportera om. Då är stresspåslaget högt i min bil kan jag lova, när jag sitter där i bilen och biter på mina naglar i nervositet, där tuggandet nått ungefär knogarna så ångrar jag bittert att jag tagit på mig uppdraget…

Så ett mycket stort tack till herr tävlingsledare Kalle Andersson som med sin härliga och duktiga organisation åter ordnat en härlig tävling med mycket gott resultat..

Stig Andervang var kissnödig… tog dock inte med den bilden…

Service pågår…

En glad funktionär…

Det går åt mycket plast på de nya moderna bilarna…

Däckbyte på gång…

Hemmaföraren Oscar vid serviceuppehållet efter två genomförda SS.

Plast borta här också…

Här är ju hela bakänden borta på Oskar Sundells bil, men det kan ju knappast kallas otillåten lättning av karossen heller, för dels väger ju denna plastbit inte mycket heller, samt detta är ju också ett bevis på att här har det varit attack där ute i skogen mellan snövallarna…

Hemmaföraren Eddie kliver ur bilen för lite vila vid etappuppehållet…

Däckbyte….

Det är mycket jobb bakom kulisserna också, här sitter Lars-Åke Rönnlund och kollar att transporttiderna stämmer….

Tävlingssekreterare Linnea sitter koncentrerad vid datorn och följer upp tävlingen..

Det fina prisbordet…..

En glad vinnare kliver ur vinnarekipaget…

Det fina vinnarekipaget…

Alla var inte vinnarekipage….

Vinnarna med det fina vandringspriset som nu alltså har fått ytterligare ett namn ingraverat för en inteckning för att få pokalen för alltid där hemma i hyllan… Grattis Martin och co-driver!

Epilog:                                                                                                                                                                                  Verkligen roligt att få följa detta arbete för att ordna en härlig vintertävling som verkligen går hem hos de tävlande. Vad som gör mig förundrad under mina irrfärder där uppe i norr i de djupa skogarna inför tävlingen är att dels, hur kan människor vilja leva så långt bort, och vad gör de där uppe på bergen och myrarna, och vad sysslar de med…..?

Och då det gäller människorna i de höga bergen och på myrarna så vet jag redan svaret, för människorna där uppe lämnar verkligen tydliga spår efter sig vad de sysslar med. De åker snöskoter, de sysslar med jakt (har aldrig sett så många jakttorn som jag såg efter SS2) de avverkar skog (tror jag aldrig sett större virkeshögar än jag såg på SS1 och Ss2, samt att de tydligen håller på med fiske i de små tjärnarna också, då det finns små utedass vid alla de fina tjänarna också, dock en bit bort från vattnet, och det är väl för att inte skrämma bort fisken vid toalettbesöken…

Men vad lever människorna i den lilla byn Viksjö av, mitt i skogen, mitt i ingenstans? Mycket trevligt folk också, de bromsar upp och viker av vid möte på den smala vägen, och de hejar också alltid. Noterade att de flesta kör fordon med fyrhjulsdrift också där ute i skogen…Vilket som, nu har åter tystnaden lagt sig efter de häftiga tävlingsekipagens framfart där i de djupa skogarna.

Denna WW var också med i tävlingen, årsmodell -1971 framförd av hemmaföraren PeO Berglund, och som ni ser är det gedigen plåt i denna kaross, vilket inte ens gett en buckla i karossen efter dess färd mellan de höga och hårda snövallarna…

En häftig tävling är över, och jag önskar er alla ett fortsatt trevligt motorsportsår detta nådens år 2018…  Hälsar

 

 

Posted in Glennings ord 2018.